4. Feminismen och den förbrukningsbara mannen

Feminismen har många olika ansikten men oavsett variant är den gemensamma drivkraften bakom samtliga, samhällets och inte minst kvinnans syn på sig själv som offer, mest skyddsvärd och därför i störst behov av samhällets resurser. Feminismen kan sägas exploatera synen på den förbrukningsbara mannen och den skyddsvärda svaga kvinnan.

Människovärde – män och kvinnor

Män har sedan urminnes tider fått lära sig att deras värde enbart mäts i förhållande till kvinnans behov, dvs genom prestation, tillgångar och makt och därefter värderas efter vad de bidrar med till samhället. Kvinnor däremot lär sig att deras värde är medfött och att de har rättigheter utan att först behöva prestera. Feminismen är därför en naturlig följd av kvinnans försök att i modern tid urskulda sina krav på en fortsatt privilegierad ställning och att upprätthålla synen på mannen som förbrukningsbar.

1024px-10000-2bFörmögenhet, ett vanligt mått på en mans värde (Source: Wikimedia)

Offerroll makt och immunitet

Den av feminismen deklarerade förtryckta kvinnan och den därmed självpåtagna offerrollen, är en av de mest framgångsrika metoderna att skapa immunitet mot kritik. Offerrollen ger en i det närmaste oinskränkt makt och mandat att dessutom skuldbelägga alla som vågar ifrågasätta, kritisera eller ställa motkrav. Vi talar här alltså inte om verkliga offer, dvs sådana som finns bland både män och kvinnor, utan den principiellt formulerade offerrollen såsom den stipulerats av feminismen.

Feminismens största svaghet är dess oförmåga att inse de biologiska drivkrafterna bakom mäns och kvinnors beteenden och framförallt sin egen (feminismens) existens. Feminismen liknar därför på många sätt den biologiska kvinnan eftersom båda instinktivt ständigt strävar efter mer resurser, större materiell och ekonomisk trygghet och helst en partner som kan bidra till detta utan egen prestation. Som nämnts tidigare, har detta varit biologiskt optimalt och gett urtidskvinnan största möjliga resurser till lägst risk/kostnad. Det maken är för kvinnan, är staten för feminismen. Benägenheten att kasta skulden på andra (män) för sina misslyckanden och brister snarare än att söka orsakerna hos sig själv, är den mest centrala tesen inom feminismen. Denna hållning återfinns hos den instinktivt handlande kvinnan, eftersom hon ser sig själv som det objekt på vilket omvärlden och inte minst mannen agerar.

Jean_Béraud_After_the_Misdeed_cropped_brightnessJean_Béraud_After_the_Misdeed‎ (Source: Wikimedia)

Feminismens största brott mot kvinnan, är att tillskriva henne offerstatus och frånta henne allt ansvar utom ansvaret att kräva för egen del. Hon betraktas som omyndig och utan vare sig kapacitet eller förmåga att agera efter självständiga beslut (jmf. Eng. agency). Varje brist på kvinnlig närvaro i företagsstyrelser, politiska organ, media, finansvärlden, religiösa organisationer etc, tolkas som bevis för strukturella hinder enligt den rådande s.k. könsmaktsordningen dvs. hypotesen att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Att på detta sätt klandra män för kvinnans upplevda misslyckanden och brister är förföriskt lockande eftersom det automatisk skänker kvinnor rättigheter utan krav på motprestation.

Jämställdhet genom 50/50 representation mellan könen

Att kräva kvinnlig representation i proportion till kvinnans andel av befolkningen, dvs ca 50% är ett annat centralt krav från feminismen. I enlighet med tidigare resonemang anses här kvinnan värdig att närvara och representera enbart p.g.a. sitt kön och inte i kraft av sina individuella egenskaper, förmågor, tidigare prestationer, erfarenhet eller begåvning. Det kan liknas vid att kräva 80% vit manlig representation i amerikanska basketlag för att motverka den rådande obalansen av endast 17% vit representation. Vad som här är uppenbart för de flesta, är att rätten till representation förtjänas genom duglighet och personliga kvaliteter. På samma sätt som en vit man inom amerikansk basket, kommer kvinnor som excellerar, att få den plats deras förmågor förtjänar.

Kvinnlig idrott – underklass eller en möjlig fristad

Ett sedan länge tillämpat undantag finns dock inom området sport och friidrott, där kvinnliga topprestationer oftast är långt under de manliga och därför sorteras i en klass för sig. För att skillnaden mellan manliga och kvinnliga prestationer inte skall vara allt för iögonfallande och nedslående för kvinnor, har man där så är möjligt, infört olika lättnader som t.ex. lättare redskap, kortare sträckor och lägre hinder. Syftet är sannolikt att uppmuntra kvinnlig idrott med synliggjorda förebilder och locka med chanser till segrar och medaljer, vilket annars skulle ha varit i det närmaste omöjligt om man tävlat i samma klass som män.
Detta kan tyckas oskyldigt och rent av utgöra ett gott exempel på en medmänsklig inkluderande attityd, vilket i sig är behjärtansvärt. Risken är dock att detta bidrar till synen att kvinnor inte är fullvuxna människor och duger först sedan deras prestationer överdrivits med hjälp av olika handikappsystem eller sorterats i underklasser där män exkluderats.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s